I april 2010 inkom en skrivelse till Malmö stad - Kirsebergs stadsdelsförvaltning. Skrivelsen är undertecknad av elever i läsår nio. Eleverna beskriver lågmält en vidrig skolsituation och ber om hjälp.
Eleverna i Segevångsskolan har tagit ett initiativ som är konstruktivt och modigt. Några frågor som anmäler sig vid läsning av brevet är:
I hur många andra skolor i riket upplever barn och unga en liknande situation? I hur många skolor försjunker elever i uppgivenhet och passivitet i stället för att ta bladet från munnen?
Och var ser vi tecken på vuxnas handlingskraft, initiativförmåga och förmåga att skydda alla barns och ungas rätt att växa i en god miljö?
Det är absurt och fasaväckande att elever i svenska skolor ska behöva skriva den här sortens brev. I familjebehandlande sammanhang tyder ett likartat beteende - barnen ser sig tvungna att ta en vuxenroll - ofta på att familjen är i kris, detta emedan de vuxna abdikerat och lämnat åt barnen att hantera ansvarsfrågor som de vuxna vägrar ta i.