Erik, en man i 45 - årsåldern står på scenen när ljuset går upp.
Han befinner sig i vardagsrummet till villa eller radhus.
Vi hör hundskall genom halvöppen altandörr.
Det skymmer, augusti, snart blir det månsken.
Erik talar i telefon medan han läser på CD - konvolut.

ERIK: Det var underbart... folk dog som flugor i Aten...
...
...
om en timme gissar jag, kan jag be henne ringa...fint...hej

Erik lägger på luren och ser sig ikring, söker något, knäpper igång musikanläggning med fjärrkontroll.

Musik fyller salongen: Gluck: Ifigenia på Tauris

Erik går ut.

Genom altandörren kommer en ung man - Allan - ca 25 år gammal.
Allan tar fram stadig fällkniv, skär av telefonsladden och sätter sig i snurrfåtölj något vid sidan av rummets centrum.
Allan snurrar stolen så att ryggen kommer åt publiken.
Han placerar den uppfällda kniven bredvid sig på litet bord.
Erik återvänder med en grogg och en musiktidskrift.
Han är på väg mot fåtöljen för att sätta sig.
Erik får syn på Allan och blir stående.

ERIK: Hej.

Allan snurrar runt i stolen.

ALLAN: Hej.

ERIK: Kom du genom..?

Erik pekar på altandörren.

Allan nickar jakande.

ERIK: Jag tror inte att vi har träffats. Du är nån av Henriks kompisar.

...

Jag vet, du är Dodde.

ALLAN: Dodde?

ERIK: Ja, Dodde. Ni spelar ihop.

ALLAN: Nej

ERIK: Du är inte Dodde?

Erik sänker ljudet från musikanläggningen.

ERIK: Är du inte nån av Henriks kompisar?

ALLAN: Jag känner ingen Henrik.

ERIK: Inte? Vad gör du här då?

ALLAN: Jag gör väl inte så mycket.

ERIK: Men...

Erik slår av musiken.

ALLAN: Men...vaddå?

ERIK: Ja, du sitter i min stol...

ALLAN: Och den får ingen annan sitta i?

ERIK: Höredu, om du inte är nån av Henriks kompisar så tycker du att jag...tycker jag att du...ska ge dig iväg samma väg som du kom.

ALLAN: Säger du det?

ERIK: Ja det säger jag.

ALLAN: Vad är det för musik du spelar?

ERIK: Bry dig inte om det du.

ALLAN: Är det hemligt?

ERIK: Om du inte är nån av Henriks kompisar ska du ge dig iväg nu.

ALLAN: Är det hemligt, frågar jag.

ERIK: Vilket?

ALLAN: Musiken. Vad är det för musik du spelar?

ERIK: Gluck.

ALLAN: Gluck?

ERIK: Ge dig iväg nu.

ALLAN: Gluck - gluck.

ERIK: Försvinn nu.

ALLAN: Gluck - gluck.

ERIK: Är du inte klok?

ALLAN: Gluck - gluck.

ERIK: Om inte du ger dig iväg kan du få tråkigheter.

ALLAN: Gluck - gluck.

ERIK: Skyll dig själv.

Allan har tagit upp kniven och börjat peta naglarna.

ALLAN: Vem är Henrik?

ERIK: Höredu, du ska inte tro att jag är rädd för dig.

ALLAN: Vem är Henrik?

ERIK: Du kommer att få svårigheter.

ALLAN: Vaddå för svårigheter?

ERIK: Det här är mitt hus. Du tar dig in här, hotar...

ALLAN: Varför vill du inte säga vem Henrik är?

...

Är det din älskare?

ERIK: Stick nu.

ALLAN: Vem är det då?

ERIK: Min son.

ALLAN: Har du många barn?

ERIK: Ge dig iväg nu, dom kommer snart hem, min fru ... och Henrik.

ALLAN: Trevligt.

ERIK: Ge dig nu.

ALLAN: Är det nån slags opera?

ERIK: Ja, det är opera.

ALLAN: Tycker du inte om nåt modernare?

ERIK: Nu slutar vi med den här leken. Jag är inte road.