SJÄTTE SINNET

De som inga pengar har möter i värsta fall en plågsam död. Pengar saknas till vatten, mat, läkarvård i stora delar av världen. De som har mycket pengar kan ägna sig åt olika former av frosseri. Mellan dem som har och de som inte har finns det spänningsfält i vilket stora delar av mänsklighetens historia har formats.

När detta skrivs — maj 2000 — är LO ledare upprörda över direktörers miljonlöner. Svenska sjuksköterskor, lärare och arbetare har löner där marginalerna är små, utrymmet för sparande är litet.

Den som vill arbeta konstnärligt måste köpa tid från sig själv. Vill man skriva en roman går det åt otaliga timmar för att ro projektet iland. Vill man sätta upp en teaterpjäs eller göra kortfilm behöver man kontanter, inte endast egen tid.

Den som arbetar konstnärligt behöver — precis som alla andra — ha ett förhållande till pengar, till hur man ska få tag i dem, förvalta dem och göra av med dem.

I mars 2000 läste jag en artikel i Dagens Industri. Där berättades om hur en ung man, Mohammed Shabani, hade förvaltat en aktieportfölj så att dess värde på kort tid ökade med över 900%. Mohammed Shabani uppgav i artikeln att han ville bygga upp ett kapital för att kunna studera i Oxford eller Cambridge.

Mohammed Shabani är tretton år.

Jag skrev ett brev till Mohammed Shabani.