BELLA & DANKEN
en kärlekshistoria
|
BELLA & DANKEN en kärlekshistoria
|
| 1 Har du sett kanalen? Har du sett de röda husen? Har du sett vattnet, pilarna, den lummiga grönskan och människorna?
De kommer i små båtar. De kommer i stora båtar. De ror eller paddlar. De går för motor men seglar sällan. Har du sett bron? Under bron seglar du inte. Du kommer i en stor eller liten båt, men du seglar inte under bron.
Nu kommer han, Danken. Han paddlar sin kajak. Han driver den smala farkosten framåt med snabba hugg. Vattnet stänker runt paddeln. Överkroppen är naken. Det är en av de sista dagarna i maj. Du är hos honom nu när han med snabba hugg griper i vattnet, driver paddeln genom ytan och tvingar kajaken framåt med hugg hugg efter hugg. Kan du se det nu? Kanalen med Danken i sin kajak. Det gröngrå vattnet, änderna, en mås på ett staket vid koloniträdgårdarna. Himlen är molnfri och blå och det är lördag vid | |||
| | En liten film... | ||
| Inne under bron kommer han ifatt flickorna. De är fyra stycken i två kanoter. De skrattar. Hon som heter Bella sitter längst bak i den kanot som kommer först. Hennes hår är rött och hänger bundet med ett band ner mellan skulderbladen. Mot henne kommer Danken när hon vänder sig om. Mot Bella kommer Danken. Han kommer ifatt henne bakifrån. Han ser henne inte trots att hon vänder sig mot honom. Han ser bara vattnet vattnet vattnet. Men hon. Bella. Hon ser honom redan. En bit därifrån paddlar Jan en annan kajak Framåt, framåt genom vattnet. Danken söker komma ifatt honom. Munnen torr. 2 Jan glider in mot bryggan och Danken kommer efter. De sitter bredvid varandra i kajakerna en bit ifrån bryggan och flåsar ordlöst. De gröna kajakerna som ärtskidor på vattnet. Paddlarna framför dem, liggande på tvären över Jan kastar en blick på klockan. -Sju minuter snabbare än igår. -Det är vinden, svarar Danken. Vi slapp motvinden. I dag är det stilla. Och de ser sig ikring. Grönskan längs stränderna tung och svullen av vårens alla regn. Pilarna lutar sig ut över kanalen. Jan sätter en hand i vattnet, lyfter den och stryker sig över ansiktet. Bakom dem hörs flickskratten. De vänder båda sina ansikten mot det gröna dunklet borta vid bron. Ur ett grönt mörker flyter flickskratten. Så blir kanoterna synliga och flickorna kommer paddlande. 3 När flickorna glider fram mot bryggan tar pojkarna några paddeltag för att flytta sig. De vill inte ligga i vägen. De vill inte hindra. Flickorna paddlar förbi dem. Hon med det röda håret ser in mot pilarna längs stranden. Hon anstränger sig för att inte se på honom, han som kallas Danken. Hon anstränger sig så. En annan flicka - hon har kort, nästan snaggat hår - skrattar. -Trötta? Jan svarar. -Kungsholmen runt. Två varv. Då ser den rödhåriga på Jan och ler mot honom. Han tilltalar henne just när hon långsamt glider förbi, tillbakalutad i aktern på den sista kanoten. -Du bor på Rörstrandsgatan? säger han. Hon nickar. -Bor du där också? -Ja. Jag heter Jan. -Bella, säger flickan med det röda håret och hon kastar en snabb blick på den andre pojken. Den andre pojken är Danken. Men hon känner inte hans namn. Inte ännu. Och han kommer sig inte för med att säga det. Han ångrar sig när hon glidit förbi. Hon har redan ryggen och det stora hårsvallet mot honom. Men han tycker att han inte kan säga det nu. Nu när hon redan är förbi. Förbi. 4 Medan flickorna lyfter upp kanoterna på bryggan ligger pojkarna kvar tio meter därifrån. Deras kajaker guppar i svallet från en passerande motorbåt. Jan följer den rödhåriga med blicken. Han sneglar på Danken och blinkar. Så tar han två tag med paddeln. Han ligger långsides bryggan, lyfter sig ur sittbrunnen och är uppe på bryggan. Han har fått av sig flytvästen och lyft upp kajaken. Han står alldeles intill den rödhåriga Bella.
Hon har vit kjol med blå blommor på. Hennes fötter är bara. Benen solbrända. Hon har målade tånaglar. Då kommer Danken. Han paddlar in till bryggan och skall lyfta sig upp ur sittbrunnen. Han häver sig upp. Kajaken är sjuttio centimeter bred. Nu välter den. Det går så fort. Han hinner inte tänka " Nu välter jag." Han ligger i vattnet. Flytvästen håller honom uppe. Kajaken flyter bredvid honom. Flickan som heter Bella sträcker ut en hand. Men Danken tar den inte. Jan skrattar. Danken simmar till stegen. När Danken kommer upp på bryggan står Jan och de fyra flickorna runt om honom. Danken möter Bellas blick. Nu ser han det. Det som finns i hennes ögon. -Dåre! skrattar Jan. Dankens jeans och tröja hänger blöta och sladdriga. Han tar av sig skorna och tömmer ut vattnet. -Dåre! säger Jan igen och dunkar Danken i ryggen. Bada i maj. 5 De går hemåt tillsammans, Jan och Danken. Efter Danken blir det blöta spår. -Hon har varit utomlands och solat, säger Jan. -Va? -Hon, Bella. -Hur vet du det? -Såg du inte det? -Hur skulle jag ha kunnat se det? -Hon är ju solbränd. I maj. När de passerar under järnvägsbron säger Jan att hon är snygg. Han har sett henne förut. -Hon är skitsnygg, upprepar han. Undrar om hon har nån kille. -Det har dom alltid, säger Danken. Dom rödhåriga. -Hon bor här, säger Jan. På Rörstrandsgatan.
| |||
|
|  | En liten film... | |
Till början av den här sidan (Kapitel 1- 5) | |||
